Övernattning
Tomt
Spännande dagar
Inte mycket
Sent
Sommarjobb - planen igång
Nehä...
Varannan dag
Webbdesign
Jag skulle kunna sitta hur länge som helt och hålla på med hemsidan, eller med spelet jag håller på med just nu som inte ens är i närheten av halvfärdigt. Det är ett jätteprojekt! Men jag hoppas på att hitta tid till att klara det till slut, i värsta fall i sommar. Men jag ska nog försöka med tidigare, vill ju få programmera spel med grafik också och inte bara text!
Jag tror jag har en plan angående sommarjobb också, så livet är inte så hemskt längre. Jag kanske har hittat vad det är jag vill hålla på med i framtiden. Tänk att det blev något kreativt ändå, haha. ;)
Så här ser hemsidan ut nu. Bakgrunden är handmålad i Photoshop CS5.1 med hjälp av ritplatta Wacom Bamboo. Detta är en WIP - Work In Progress. Kommer nog att fixa en massa fler grejer tror jag, haha.
Prov
Annars så pluggar jag och spelar. Har nu idag läst ut "Extremely Loud & Incredibly Close". Fortfarande väldigt bra bok, men också väldigt sorglig. Nästa bok nu är "Cosmopolis" av Don Delillo (eller DeLillo. Vet inte riktigt. Namnet står i bara versaler på boken). tycker den verkar lite halvspännande, även om storyn kanske kan låta lite tråkig. Miljonär sitter fast i bilköer påväg till frisören, och på något sätt så lyckas både allt och ingenting hända under den här bilturen.
Måste försöka göra lite mer research inför argumenterande uppsatsen som skall skrivas, och lite andra saker, men annars känns allting ganska lugnt. Inte lugnt som i att jag inte har mycket att göra, men jag har koll på allting typ och kommer hinna och sådär. :)
Alla hjärtans dag
2. Emi kom förbi och gav mig praliner som alltid på alla hjärtans dag (hon gör egna. Man blir ju lite bortskämd, vill ju knappt äta köpta längre :P) tillsammans med ett kort (vykort). När läst nästan hela kortet inser jag plöstligt att det är J:s handstil och att det är från honom, inte Emi! Det är ett väldigt vackert rosa kort (jag har fått en fin helomvändning nu på "gamla dar" och börjat gilla rosa. Har alltid tyckt att den färgen är för tjejig innan, haha) med hjärtan på och det står "Till mitt Hjärta..." på det. Och texten han har skrivit är det veckraste någonsin. Enkelt, kort, i hans handstil. Men väl valda ord. Och han har kallat mig för det jag älskar mest, och skrivit ut bådas namn med "vårat" efternamn. Vårat potantiella framtida dubbelnamn som jag skriver överallt (dock inte på skolarbete). Jag höll på att börja gråta tror jag. <3 Jag bar runt på kortet och den lilla asken med choklad typ hela dagen sen, haha.
3. Hade det trevligt på seminariet i skolan. Pratar med folket i min studiegrupp och i skolan är det lite känslan av att vara kompisar typ. T.ex. att jag hade med en text som en av killarna inte läst, och när jag var klar med en sida så tog han den (han hade frågat sen ett tag innan om han kunde få låna och läsa) och läste. Typ liten obetydlig random sak, men att lixom "sno" varandras grejer typ "naturligt" och att titta över axeln och fråga vad man läser och sånna saker. Ställa frågor om arbete. Sånna smågrejer räknas och gör att det känns lite bättre och lite mer naturligt att umgås, om än relativt ytligt i skolan bara. Diskuterade saker i grupper och i klassen under seminariet, och folk vågade prata mer idag och jag pratade även om allt inte kom ut bra och sådär. Men poängen är ju att delta.
Extremely Loud & Incredibly Close
Efter knappt ens 30 sidor visste jag att det här är en av de, eller kanske den, bästa böcker/bästa bok jag någonsin läst. Någonsin. Nu dagen efter är jag igenom halva boken som är 330 sidor lång. Och den liknar ingen annan bok jag någonsin sett. Det är nästan svårt att beskriva, den är skriven så mycket mer personligt (utifrån karaktärerna) än någon annan bok. Atmosfären/känslan i boken är lugn och sorg, men samtidigt är den fylld över bredden med kärlek. Varje sida, varje ord, varje bokstav.
Jag har aldrig någonsin förut upplevt att jag vill läsa en bok långsamt. Att jag inte vill missa ett enda ord, en enda bokstav, ett enda tomrum. Det känns som om man skulle kunna sitta och stirra på varje mening i timmar. Varje sida känns som den viktigaste i hela boken. En recension på 400-600 ord kommer aldrig någonsin att räcka till.
Ska jag rekomendera en bok i hela världen så blir det "Extremely Loud & Incredibly Close" by Jonathan Safran Foer. Iaf just nu.
Litterär dag + ny dikt
Pluggat hela helgen
Ny vecka påväg. Måste väl söka sommarjobb snart antar jag lite mer på riktigt. Typ se över CV:t och skicka in och sådär. Bläh. Men, men.
Snabb rapport - och sociolingvistik
Jag har insett att lingvistik, läran eller vetenskapen om (mänskliga) språk, är oerhört intressant, speciellt den del som kallas för sociolingvistik. Den delen av språkläran behandlar helt enkelt de sociala delarna av språket som hur språk används för kommunikation, vad ens språk sänder för signaler om en själv och hur språk varierar beroende på etnisk och geografisk tillhörighet, om man är man eller kvinna, ung eller gammal osv. Det är väl ungefär hur mycket som helst och superintressant i varje fall. Till exempel så finns det en del "mindre" språk i västindien och bland indianerna i Nordamerika där kvinnor och män helt enkelt har olika uttal på en hel del ord och använder en del olika vokabulär. Detta lärs ut till barnen medvetet i vissa språk och mer omedvetet i andra.
Ett exempel eftersom jag nu imorse läste om skillnaderna mellan mäns och kvinnors språk. Sådana skillnader märker vi inte i Sverige t.ex., men det finns skillnader här också, om än kanske mer subtila.
Till exempel så vet väl alla by now att män tenderar att i större utsträckning vara mer direkta i sitt språk än kvinnor som istället i större utsträckning använder ett mer indirekt språk. Nu är det här självklart enormt individuellt, men i allmänhet så att säga.
En annan sak är att män i störra utsträckning när de samtalar i grupp har en tävlingsinriktad stil så att säga. De avbryter varandra och säger emot och argumenterar i större utsträckning i vissa situationer än vad kvinnor gör. Kvinnor när de samtalar tillsammans i grupp tenderar att använda en mer "samverkande/sammarbetande" stil, vilket betyder att man när man avbryter någon gör det för att avsluta någon annas mening eller på annat sätt stärka vad den personen säger.
Det här är förstås också individuellt och sådär, men när jag läste om det imorse så insåg att det faktiskt är sant! Jag gjorde precis det här när vi satt och pratade fem tjejer på Mlölis födelsedagsmiddag i lördags! Haha, där ser man!
Om ni tycker att jag använder ett konstigt språk för att förklara allt detta så är det för att jag bara har läst om det här ämnet på engelska, så jag liksom översätter i huvudet medan jag skriver.
En sista grej på det här ämnet (sen har jag nog inte fler exempel, haha) är att man gjorde en studie i Norwich (säkert felstavat av mig nu) i Storbritanien där man jämförde mäns och kvinnors språk med avseende på uttal. Testpersonerna fick lyssna på en inspelning av någon som t.ex. uttalade ord med särskilda vokalljud som skiljer sig mellan den mer "arbetarklass" dialekt som talas där och den så kallade RP "dialekten" (RP står för "Received Pronunciation" och är den britiska dialekt som talas på t.ex. nyheter på BBC. Att tala RP anses ge en relativt hög social status, åtminstonne "upper middle class"). När de hade lyssnat på inspelningen fick de peka ut vilket uttal de själva hade, vilket var att de flesta hade Norwich-dialekten, som man kanske kunde förvänta sig.
Det intressanta med den här studien är dock att alla inte prickade rätt när de pekade ut vilket uttal de själva hade. 40% av de som hade RP-uttal (i just dessa ord åtminstonne) trodde att de hade Norwich-uttal och 16% av de som hade Norwich-uttal trodde sig ha RP-uttal. Det riktigt instressanta här är av de 40% som var så kallade "under-reporters" (de "raporterade" att de hade ett uttal av lägre status än de faktiskt hade) så var hälften män och hälften kvinnor, men bland de 16% som var så kallade "over-reporters" så var alla kvinnor!
Förklaringen som har angetts till det här är att män generellt anser att arbetarklass-dialekt ger mer status eftersom arbetarklass män är "starka" och "hårda" och "tuffa" och "maskulina" och så. Kvinnor däremot är mer intresserade av social status i samhället och har därför en änskan om att tala ett språk/ha ett uttal som ger detta.
Av vad forskarna kunde se så var det ingen av testpersonerna som aktivt lurade sig själva eller liknande till att tro att de hade ett annat uttal än vad de hade. De som pekade fel trodde sig helt enkelt delvis ha ett uttal som de ville ha, av olika anledningar.
Haha, längsta blogginlägget ever, men sociolingvistik är sjukt intressant, även om jag kanske inte har lyckats förklara det ordentligt här. Jag har dessutom en riktigt bra bok om det också. :D
Programmering tillbaka
Allt som allt så ligger jag ganska bra till med allt skolarbete tycker jag. Måste nog öva en del på all grammatik, men annars har jag nog koll på det mesta mer eller mindre. Allt som har med skola och plugg att göra känns bara roligt och bra, vilket är väldigt skönt. :)
Jag kan inte bestämma mig för om Engelska, webbdesign eller programmering är roligast. Det är bara en massa roliga saker nu! :D

Jag inser att man ser vääääldigt tydligt vad bilden föreställer, haha.
Men det är två fönster fulla med programmeringskod i programmet Python 3.1
Detta skall förseställa koden till mitt spel :P
Plugg och panikångest
Sommarjobb däremot får mig att vilja försvinna ner i ett väldigt stort och väldigt svart hål. Allt är bara jobbigt och panik och ångest när det kommer till det. Man måste söka nu i februari typ. Utan sommerjobb blir man arbetslös resten av livet. Sommarjobb annonseras inte, man måste själv ta kontakt på måfå eller ha kontakter på något sätt. Och vad jag kan se innebär sommarjobb att man inte kan ha någon semester. Så allt prat om att åka hela familjen till Island, eller att åka till Gotland som vi gör varje sommar, eller att hinna träffa J under sommaren verkar ju helt enkelt inte finnas på kartan om man ska ha sommarjobb.
Så. Det är bara tillbaks ner i det stora svarta hålet av panik och ångest helt enkelt.
Jag vill bara leva mitt liv och plugga ifred. Men det går visst inte om man är människa.
Förutom sommarjobb så är jag glad och har kontroll över mitt liv och har det bra och sådär.
Mycket att göra
Jag vet, jag skriver inte så mycket just nu. Jag har försökt läsa ut en tjock bok innan jag börjar med bäckerna som skall läsas för engelskan, men boken ville minsann aldrig ta slut! Visst, den var bra, men jag tröttnade nästan på att den var evighetslång till slut, haha.
Har pratat med några andra människor idag, närmare bestämt min "study group" för seminarier och sånt. Vi är två tjejer och två killar och den andra tjejen spelar också fiol, och vi följdes åt till tunnelbanan och pratade. Nu pratade väl säkert jag mest som alltid, men iaf. :)
And a part of me goes "No! Swedes are not supposed to be social! Stop this madness!" - It's such fun to me, haha
Jag får väl uppdatera lite senare vilka böcker vi ska läsa i litteraturen.