Snabb rapport - och sociolingvistik
Kan ju bara snabbt rapportera att det inte direkt händer något särskilt i livet förutom plugg just nu fortfarande.
Jag har insett att lingvistik, läran eller vetenskapen om (mänskliga) språk, är oerhört intressant, speciellt den del som kallas för sociolingvistik. Den delen av språkläran behandlar helt enkelt de sociala delarna av språket som hur språk används för kommunikation, vad ens språk sänder för signaler om en själv och hur språk varierar beroende på etnisk och geografisk tillhörighet, om man är man eller kvinna, ung eller gammal osv. Det är väl ungefär hur mycket som helst och superintressant i varje fall. Till exempel så finns det en del "mindre" språk i västindien och bland indianerna i Nordamerika där kvinnor och män helt enkelt har olika uttal på en hel del ord och använder en del olika vokabulär. Detta lärs ut till barnen medvetet i vissa språk och mer omedvetet i andra.
Ett exempel eftersom jag nu imorse läste om skillnaderna mellan mäns och kvinnors språk. Sådana skillnader märker vi inte i Sverige t.ex., men det finns skillnader här också, om än kanske mer subtila.
Till exempel så vet väl alla by now att män tenderar att i större utsträckning vara mer direkta i sitt språk än kvinnor som istället i större utsträckning använder ett mer indirekt språk. Nu är det här självklart enormt individuellt, men i allmänhet så att säga.
En annan sak är att män i störra utsträckning när de samtalar i grupp har en tävlingsinriktad stil så att säga. De avbryter varandra och säger emot och argumenterar i större utsträckning i vissa situationer än vad kvinnor gör. Kvinnor när de samtalar tillsammans i grupp tenderar att använda en mer "samverkande/sammarbetande" stil, vilket betyder att man när man avbryter någon gör det för att avsluta någon annas mening eller på annat sätt stärka vad den personen säger.
Det här är förstås också individuellt och sådär, men när jag läste om det imorse så insåg att det faktiskt är sant! Jag gjorde precis det här när vi satt och pratade fem tjejer på Mlölis födelsedagsmiddag i lördags! Haha, där ser man!
Om ni tycker att jag använder ett konstigt språk för att förklara allt detta så är det för att jag bara har läst om det här ämnet på engelska, så jag liksom översätter i huvudet medan jag skriver.
En sista grej på det här ämnet (sen har jag nog inte fler exempel, haha) är att man gjorde en studie i Norwich (säkert felstavat av mig nu) i Storbritanien där man jämförde mäns och kvinnors språk med avseende på uttal. Testpersonerna fick lyssna på en inspelning av någon som t.ex. uttalade ord med särskilda vokalljud som skiljer sig mellan den mer "arbetarklass" dialekt som talas där och den så kallade RP "dialekten" (RP står för "Received Pronunciation" och är den britiska dialekt som talas på t.ex. nyheter på BBC. Att tala RP anses ge en relativt hög social status, åtminstonne "upper middle class"). När de hade lyssnat på inspelningen fick de peka ut vilket uttal de själva hade, vilket var att de flesta hade Norwich-dialekten, som man kanske kunde förvänta sig.
Det intressanta med den här studien är dock att alla inte prickade rätt när de pekade ut vilket uttal de själva hade. 40% av de som hade RP-uttal (i just dessa ord åtminstonne) trodde att de hade Norwich-uttal och 16% av de som hade Norwich-uttal trodde sig ha RP-uttal. Det riktigt instressanta här är av de 40% som var så kallade "under-reporters" (de "raporterade" att de hade ett uttal av lägre status än de faktiskt hade) så var hälften män och hälften kvinnor, men bland de 16% som var så kallade "over-reporters" så var alla kvinnor!
Förklaringen som har angetts till det här är att män generellt anser att arbetarklass-dialekt ger mer status eftersom arbetarklass män är "starka" och "hårda" och "tuffa" och "maskulina" och så. Kvinnor däremot är mer intresserade av social status i samhället och har därför en änskan om att tala ett språk/ha ett uttal som ger detta.
Av vad forskarna kunde se så var det ingen av testpersonerna som aktivt lurade sig själva eller liknande till att tro att de hade ett annat uttal än vad de hade. De som pekade fel trodde sig helt enkelt delvis ha ett uttal som de ville ha, av olika anledningar.
Haha, längsta blogginlägget ever, men sociolingvistik är sjukt intressant, även om jag kanske inte har lyckats förklara det ordentligt här. Jag har dessutom en riktigt bra bok om det också. :D
Jag har insett att lingvistik, läran eller vetenskapen om (mänskliga) språk, är oerhört intressant, speciellt den del som kallas för sociolingvistik. Den delen av språkläran behandlar helt enkelt de sociala delarna av språket som hur språk används för kommunikation, vad ens språk sänder för signaler om en själv och hur språk varierar beroende på etnisk och geografisk tillhörighet, om man är man eller kvinna, ung eller gammal osv. Det är väl ungefär hur mycket som helst och superintressant i varje fall. Till exempel så finns det en del "mindre" språk i västindien och bland indianerna i Nordamerika där kvinnor och män helt enkelt har olika uttal på en hel del ord och använder en del olika vokabulär. Detta lärs ut till barnen medvetet i vissa språk och mer omedvetet i andra.
Ett exempel eftersom jag nu imorse läste om skillnaderna mellan mäns och kvinnors språk. Sådana skillnader märker vi inte i Sverige t.ex., men det finns skillnader här också, om än kanske mer subtila.
Till exempel så vet väl alla by now att män tenderar att i större utsträckning vara mer direkta i sitt språk än kvinnor som istället i större utsträckning använder ett mer indirekt språk. Nu är det här självklart enormt individuellt, men i allmänhet så att säga.
En annan sak är att män i störra utsträckning när de samtalar i grupp har en tävlingsinriktad stil så att säga. De avbryter varandra och säger emot och argumenterar i större utsträckning i vissa situationer än vad kvinnor gör. Kvinnor när de samtalar tillsammans i grupp tenderar att använda en mer "samverkande/sammarbetande" stil, vilket betyder att man när man avbryter någon gör det för att avsluta någon annas mening eller på annat sätt stärka vad den personen säger.
Det här är förstås också individuellt och sådär, men när jag läste om det imorse så insåg att det faktiskt är sant! Jag gjorde precis det här när vi satt och pratade fem tjejer på Mlölis födelsedagsmiddag i lördags! Haha, där ser man!
Om ni tycker att jag använder ett konstigt språk för att förklara allt detta så är det för att jag bara har läst om det här ämnet på engelska, så jag liksom översätter i huvudet medan jag skriver.
En sista grej på det här ämnet (sen har jag nog inte fler exempel, haha) är att man gjorde en studie i Norwich (säkert felstavat av mig nu) i Storbritanien där man jämförde mäns och kvinnors språk med avseende på uttal. Testpersonerna fick lyssna på en inspelning av någon som t.ex. uttalade ord med särskilda vokalljud som skiljer sig mellan den mer "arbetarklass" dialekt som talas där och den så kallade RP "dialekten" (RP står för "Received Pronunciation" och är den britiska dialekt som talas på t.ex. nyheter på BBC. Att tala RP anses ge en relativt hög social status, åtminstonne "upper middle class"). När de hade lyssnat på inspelningen fick de peka ut vilket uttal de själva hade, vilket var att de flesta hade Norwich-dialekten, som man kanske kunde förvänta sig.
Det intressanta med den här studien är dock att alla inte prickade rätt när de pekade ut vilket uttal de själva hade. 40% av de som hade RP-uttal (i just dessa ord åtminstonne) trodde att de hade Norwich-uttal och 16% av de som hade Norwich-uttal trodde sig ha RP-uttal. Det riktigt instressanta här är av de 40% som var så kallade "under-reporters" (de "raporterade" att de hade ett uttal av lägre status än de faktiskt hade) så var hälften män och hälften kvinnor, men bland de 16% som var så kallade "over-reporters" så var alla kvinnor!
Förklaringen som har angetts till det här är att män generellt anser att arbetarklass-dialekt ger mer status eftersom arbetarklass män är "starka" och "hårda" och "tuffa" och "maskulina" och så. Kvinnor däremot är mer intresserade av social status i samhället och har därför en änskan om att tala ett språk/ha ett uttal som ger detta.
Av vad forskarna kunde se så var det ingen av testpersonerna som aktivt lurade sig själva eller liknande till att tro att de hade ett annat uttal än vad de hade. De som pekade fel trodde sig helt enkelt delvis ha ett uttal som de ville ha, av olika anledningar.
Haha, längsta blogginlägget ever, men sociolingvistik är sjukt intressant, även om jag kanske inte har lyckats förklara det ordentligt här. Jag har dessutom en riktigt bra bok om det också. :D
Anteckningsanmärkningar
Trackback